Funderar du själv på att ta ditt barn och försvinna? Läs då först igenom den här sidan!
Det är många föräldrar som i ren desperation tar sina barn och försvinner. Kanske efter en lång och uppslitande vårdnadstvist, där man känner sig ohörd eller riskerar att förlora sitt barn eller bara blir tilldömd begränsat umgänge med barnet. Många tänker att ”om jag inte får ha barnet mer än så här, är det bättre att försvinna och vara med barnet hela tiden”.
Ibland kanske man lever i rädsla för att barnet ska skadas hos den andra föräldern och tänker att man skyddar barnet bäst genom att försvinna.
Vi kan garantera dig att oavsett dina skäl så vinner du ingenting på ett bortförande och chansen är stor att du inte lyckas, såsom du planerat.
Tvärtom riskerar du att skada ditt barn för livet och att förlora barnet för alltid.
De flesta föräldrar som gömmer sig med barn blir hittade. Då blir man som bortförande förälder oftast häktad av polisen i Sverige eller utlandet och sedan riskerar man ett långt fängelsestraff. Barnet återförs omedelbart till den andra föräldern. Man har väldigt små chanser att få sin röst hörd i domstol efter ett bortförande.
—————————————————————————————-
SBN rekommenderar den förälder som går i bortförandetankar att söka emotionellt och psykiskt stöd för att försöka må bättre och blir stark i sig själv igen. Du kan söka dig till din vårdcentral eller närmaste sjukhus. Du kan också tala med en präst eller någon annan inom din trosamfund som du känner förtroende för.
Du kan också söka stöd hos andra mamma/pappa-grupper, hos Kyrkan eller hos Jourhavande Medmänniska, journummer: 08-702 16 80 (kl. 21.00 – 06.00).
Det finns också någon att prata med på Nationella Hjälplinjen: 020 22 00 60.
Eller BRIS för vuxna: 077-150 50 50
——————————————–
Du bör undvika personer i din närhet som du känner förstärker den pågående konflikten med den andre föräldern eller de som uppmuntrar dig att ta barnet och sticka. Dessa individer förstör för dig och ditt barn och det är inte de själva som riskerar straff och irreparabla skador. Inte sällan finns det en nära person som hetsar och uppmanar till bortförande, det kan vara din egen förälder eller en nära vän eller syskon. Ta om möjligt avstånd från denna person under en tid om du behöver och/eller be personen att sluta upp med sitt beteende. Det kanske kan vara en bra idé att tillsammans med denna person söka rådgivning från kommunens Familjerådgivare?
——————————————–
Oavsett hur mörkt det ibland eller just nu känns och ser ut, är det viktigt att komma ihåg att inget är för evigt. Barnet växer och förändras och situationer och förhållanden växer och förändras också över tid. Låt det ta sin tid. Ha hopp om att det kan bli bättre. En dag är ditt barn plötsligt en ung vuxen individ och ska då kunna se tillbaka på sitt liv. Det är då din tålmodighet betalar sig. Var den större människan. Ge mer än du tar. Försök att vara generös mot barnets andra förälder, ditt barn tjänar på det.
Försök komma ihåg att det som är bra för dig inte per automatik är det bästa för ditt barn. Ditt barn är inte du. Ditt barn har två föräldrar och varje gång du baktalar eller är öppet arg mot barnets andra förälder sårar du barnet och baktalar en del av honom eller henne. Det du tror dig vinna i situationen eller i det korta loppet, förlorar du med hästlängder i det långa loppet.
——————————————-
Av de barn som vi sett återvända efter ett bortförande så är det endast en liten del som har fortsatt kontakt med sin bortförande förälder. Oftast vägrar barnen själva att ha umgänge eller annan kontakt. Kontakten är därmed bruten för eventuellt all framtid.
Förutom det som du personligen riskerar(åtal, böter, fängelse, straffregistret, förlora vårdnad, boende, umgänge samt all kontakt med ditt barn för resten av
dess uppväxt) som bortförande förälder, är det dessvärre alltid barnet som drabbas hårdast.
Barn som bortförs riskerar stora emotionella trauman och att skadas för livet. Här är några av de vanligaste känslorna de brottas med:
- Depression.
- Känsla av att inte tillhöra samhället.
- Känsla av att ha förlorat stabiliteten, säkerheten och förtroendet.
- Överdriven rädsla, även för vanliga händelser.
- Ensamhet.
- Ilska.
- Hjälplöshet.
- Avbrott i identitetsskapandet.
- Rädsla för att bli övergiven.
Dessa negativa känslor kan följa barnet genom hela livet. De kan få stora problem med sin egen självbild och självförtroende. De får svårt att lita på andra människor eller skapa varaktiga relationer. I USA och Storbritannien finns mycket samlas forskning kring detta ämne och ni som vill veta mer om hur dessa barn påverkas kan läsa mer på sidan ”Hur påverkas barnen”.
”Som vuxna är det många offer efter bittra vårdnadsstrider som permanent har flyttats från en av sina föräldrar, flyttats över till en ny stad och tvingats anta en ny identitet, som fortfarande längtar efter att återförenas med sin förlorade förälder. Deras förlust kan aldrig kompenseras. Barndomen kan aldrig återupplevas. På det viset är känslan för historien, intimiteten, skapandet av värderingarna och moralen, självkännedomen som man får genom att känna till sin egen start, kärleken, kontakten med hela släkten m.m. för alltid försvunnen. Det finns helt enkelt inte ett enda barn som har förmågan att skydda sig själv gentemot en sådant ovärdig och komplett förlust.” (Clawar & Rivlin)
———————————————————-
Ni kan också läsa mer på denna original-länk:
http://www.healthyplace.com/abuse/articles/impact-of-parental-child-abduction/
