Om barnet är borta

Även om varje fall och ärende är unikt, har SBN tagit fram en generell åtgärdsplan som du kan använda oavsett vart i processen du är. Mitt i paniken och traumat så är det lätt att känna att man drunknar i åtaganden samtidigt som man är helt handlingsförlamad. Men du är aldrig ensam och du ska inte vara rädd för att söka stöd och hjälp. Det är ingen bra idé att isolera sig, även om man känner att ingen förstår vad man går igenom. Skapa ett starkt nätverk runt dig och engagera gärna släkt och vänner. Alla brukar bli både glada och lättade över att få hjälpa till, med både stort och smått. Till dig som är anhörig till en drabbad finns det också värdefulla tips på denna sida. För att kunna agera enligt råden nedan så krävs att du har vårdnad om ditt barn, delad eller enskild.

_________________________________________

(Detta råd gäller inte alla ärenden)

1A: Det första som varje drabbad bör göra och som har fungerat i en hel del ärenden:

Försök om möjligt att ta kontakt med den bortförande föräldern eller dennes familj och hör dig för. Förklara att du vill att ni ska lösa situationen för ert barns skull så att barnet kan få ha båda sina föräldrar. Det kan underlätta att göra detta innan ev. polisanmälningar eller anmälan om bortförande till UD görs. Det kan ibland i läge ett vara bra att försöka ta in en medlare. Det kan vara en släkting eller en gemensam vän som ni båda känner tillit för. Om någon av er är religiös så kanske en präst, imam eller liknande person kan vara behjälplig? Dock bör man som drabbad förälder inte låta denna fasen pågå alltför många veckor, då tiden alltid är emot en i ärenden med bortförda barn.

Om inga kontakt- eller medlingsförsök hjälper inom några veckors tid och barnet fortfarande är borta så gäller det att börja agera gentemot bortförande förälder. I flera fall så är steg 1A inte alls att tänka på, t.ex. då en djup konflikt föreligger eller då barnet är spårlöst borta.

1B: Åtgärder om ditt barn har saknats i mindre än 48 timmar eller tros befinna sig i Sverige:

De första 48 timmarna efter ett barns försvinnande är de absolut viktigaste och då är också chansen störst att kunna stoppa ett pågående bortförande.

Papper och penna! Från och med nu skriver du ned allt! Du bör ringa in din närmaste så att ni är minst två som antecknar och hjälps åt att ta fram och ta in all information. En person som är i chock har svårt att tänka klart samt ibland att minnas eller behålla fokus. Det är väldigt bra att föra dagbok över vad du gjort och vad du skall göra. Mycket av arbetet som det innebär att få hem ett bortfört barn måste du göra själv. Ingen myndighet eller organisation(som SBN) kan göra detta åt dig.

Se till att du har aktuella foton på barnet och helst också foton på bortförande förälder. Det är bra med foton både i profil samt framifrån. Samla så mycket information du kan om ditt barn. Vad hade barnet på sig vid försvinnandet? Längd, vikt, skostorlek, frisyr, kroppsform, födelsemärken, glasögon, särskilda kännetecken? Använder ditt barn sociala medier? Försök även att spara ned dessa, Facebook och email samt ev. lösenorden till dessa om du har dem. I flera fall kan man se vart personer i världen har loggat in på dessa konton. Samla allt i en mapp och ha alltid denna mapp i din omedelbara närhet.

Samla också in all likande information om bortförande förälder. Har personen en bil? Färg, registreringsnummer? Tror du att någon annan hjälper till med flykten? Vad har denne person för bil? Skriv ned allt du kan komma på. Har personen flera pass? Kan någon åka till personens bostad och kontrollera huruvida den är tom och/eller om bilen saknas? Knacka gärna på hos alla grannar och fråga efter deras iaktagelser. Anteckna allt. Namn, nummer och vart och när de sett vad.

Ring omedelbart 112 och larma om att ditt barn är försvunnet. Be att bli kopplad till närmsta ansvariga polisbefäl. Förklara att ditt barn blir bortfört i detta nu och spärra omedelbart barnens pass för utresa. Tänk på att barnen kan ha fått utländska pass utfärdade utan din vetskap eller att de kan vara införda i den andre förälderns hemlandspass. Be polisen om att de låter jourhavande åklagare utfärda ett rikslarm på bortförande förälder och att man larmar alla gränspoliser vid flygplatser, färjor m.m. Du bör också själv ringa gränspolisen och tala med dem personligen vid varje flygplats etc. samt faxa över bilder på barnet och föräldern som är misstänkt samt skriftligen ange att detta barn under inga förutsättningar får tillåtas lämna landet. Gränspolisen har möjlighet att bevaka säkerhetskontrollen under begränsade perioder och kan även lämna information till de som arbetar där. Om du av någon anledning inte känner dig förstådd över telefon med polisen, är vårt råd att åka till närmsta polisstation och där kräva att få träffa ett befäl personligen. När du talar med polisen skall du också lämna en polisanmälan om (grov) egenmäktighet med barn. Be dem om en akut skyndsam hantering. Skriv ned namn på alla du talar med samt deras direktnummer och övrig kontaktinformation(mobilnr, email mm). Gör en lista över dessa personer(poliser, gränspoliser, åklagare mm) och spar i din mapp.

Gör nu en lista över alla personer i din närhet, vänner, bekanta samt personer som kan ha någon information om vart ditt barn finns. Försök skriva ned adresser och telefonnummer och all övrig kontaktinformation. Det kan även vara länkar till social media(twitter, facebook mm) samt email m.m. Ge polisen tillgång till alla de personer som du misstänker kan ha information om ditt barn eller som kanske är involverade i dess försvinnande. Ring runt och fråga alla. Skriv ned dina frågor och de svar som respektive person ger. När det gäller listan över dina egna vänner och släktingar så är det viktigt att veta vilka man verkligen kan lita på. Flera gånger har vi sett hur individer har utgett sig för att vara en god vän, när de i själva verket fiskar information åt motparten. Lita på din magkänsla. Låt instinkterna guida dig. Skapa ett nätverk runt dig med de du litar på till 200%. En bra idé kan vara en sluten Facebookgrupp där bara de betrodda parterna ingår. Där alla kan hjälpas åt att hjälpa. Gör en lista över dina önskningar och det du behöver hjälp med! Hitta ansvariga för olika områden! Var inte rädd att be om hjälp med det du behöver. Du behöver någon som köper mat. Kanske lagar mat? Du behöver äta. Du behöver sova. Be om hjälp att ta hand om övriga barn, om du har fler. De är också i chock. Du bör dock inte vara ensam och det är bra om du alltid har någon hos dig som hör samma som du. Det är svårt att ta in allt när man är i chocktillstånd. Avstå om möjligt från tabletter samt alkohol eller annat som riskerar att göra dig avtrubbad på minsta vis.

Du kan också söka stöd hos andra mamma/pappa-grupper, hos Kyrkan eller hos Jourhavande Medmänniska, journummer: 08-702 16 80 (kl. 21.00 – 06.00).Det finns också någon att prata med på Nationella Hjälplinjen: 020 22 00 60.
Eller BRIS för vuxna: 077-150 50 50

Tänk efter: Vart kan ditt barn finnas? Vart tror du att ditt barn kan bli förd? Försök göra en lista över möjliga vistelseorter. Gå igenom bortförande förälders historia. Vilka språk talar personen? Vilka länder har personen levt, studerat eller arbetat i? Vart finns vänner och släktingar? Har du några adresser? När och vart går anslutande flyg och färjor? Hur tror du att föräldern reser?

Försök gärna nå ut i media med ärendet. Det är alltid svårare att fly landet om landets löpsedlar är tapetserade med förövarens fotografi. Du kan be polisen att lägga ut ett pressmeddelande på sin hemsida med foto på barn och förövare för att snabbt nå ut till media. Kontakta din lokala media(tidningar, radio samt TV) samt riksmedia. Be alla dina vänner att ligga på för att snabbt få ut efterlysning. Hänvisa allmänheten till polisen på nummer 11414.

2: Åtgärder om ditt barn har saknats i mer än 48 timmar eller redan har lämnat landet:

Läs igenom alla punkter ovan(för barn som nyss försvunnit eller finns i Sverige) och se till att du också har en mapp med all information om ditt barn, bortförande förälder, att polisanmälan är gjord, att du har ett stödnätverk runt dig, ev. mediakontakt m.m.)

Det viktigaste är att försöka lokalisera barnet. Vet du vart barnet finns, i vilket land och i vilken ort? Om ja, är det ett konventionsland eller ett icke-konventionsland, d.v.s. har landet tillträtt Haagkonventionen? Om ja, hur tillämpas och efterlevs Haagkonventionen av landets domstolar? Är det ett korrupt land med stor rättsosäkerhet? Flera länder har skrivit under och ratificerat konventionen, men i praktiken så återlämnas ändå inga barn. I dessa länder är det tyvärr oftast bara slöseri med både tid, energi och pengar att försöka få till stånd ett återförande av barn via Haagkonventionen. Är det ett icke-konventionsland så är det bra att googla landet och att kontakta en svensk bestickning i landet, t.ex. en ambassad eller ett konsulat och be om deras råd och erfarenheter. Oftast är det en god idé att också kontakta det brittiska och amerikanska bestickningen i samma land, eftersom de brukar ha större erfarenhet än den svenska. Be om rekommenderade advokater/ombud i landet som är specialiserade på internationell familjerätt och försök hitta intresseorganisationer för bortförda barn eller för barn/föräldrar i landet. Det är också bra att söka efter dessa forum på både Google och Facebook.

Så fort du vet vart ditt barn finns är det en god idé att anmäla bortförandet till UD och enheten för bortförda barn. Detta är en civilrättslig process. Det innebär inte att den andre föräldern efterlysts eller hamnar i fängelse. Du når dem direkt på nummer 08 405 10 00 (Regeringskansliets växel). Även om barnet i steg 1 inte har förts till ett konventionsland så innebär ändå en anmälan att bortförandet är noterat av svenska myndigheter vilket gör det lättare att få hjälp av svensk ambassad i landet senare samt att ditt barns försvinnande syns i statistiken över försvunna barn, vilket är viktigt ur flera aspekter. Det kan också hända att barnet i steg 2 förs till ett land där konventionen plötsligt gäller och då är det viktigt att anmälan om ett återförande är gjord(inom ett år från försvinnandet)

Anteckna namn på din handläggare på UD och deras direktnummer och email. Spar all denna information i en mapp som du alltid ska ha tillgänglig. Du hittar ansökningsformulär, fullmakter och anvisningar på Regeringens hemsida:http://www.regeringen.se/sb/d/2555/a/13836UD har också något som kallas ”Barnfonden”. Ur den kan du söka ekonomiskt stöd för att resa och få hem ditt bortförda barn när det är dags. Du kan normalt få hjälp med biljettkostnaden för en resa tur och retur samt för ditt barn, samt ibland kostnaden för att söka nytt pass på plats i utlandet och/eller för logi.

Du behöver en riktigt vass advokat – specialiserad på internationell familjerätt. Både i Sverige och i utlandet. Välj gärna en som finns på våra listor för att ha större chans att få rätt hjälp. Fel advokat kan innebära skillnaden mellan att få hem ditt barn eller inte. Om du har fel advokat och det inte känns bra, byt direkt! Kostnaderna för advokaterna är oftast stora. Du behöver betala för en rådgivningstimme första gången du träffar din advokat, vilket kostar cirka 1400 SEK. Sedan kan advokaten hjälpa dig att räkna ut hur arvodet ska betalas framöver. Antingen så har du ett rättsskydd i din hemförsäkring som vanligtvis täcker 80% av kostnaden eller så kan du ansöka om stöd från Rättshjälpsmyndigheten som kan bevilja dig rättshjälp. Då är det din inkomst som avgör hur stor procent av arvodet du skall betala(minst 2%). En ”vanlig” vårdnadstvist kostar mellan 100 000 – 300 000 SEK i en svensk domstol. Du kan också få hjälp av Rättshjälpsmyndigheten att betala för advokat i utlandet. Men då behöver du ett s.k. rättshjälpsbiträde i Sverige, vilket i praktiken är densamma som din svenska advokat. Rättshjälpen brukar ha ett maxtak på 100 000 SEK. Dock kan man sedan begära höjning av taket. Om en åklagare har efterlyst den andre föräldern så är det ett brottsmål och då behöver du ett s.k. ”målsägarbiträde”(vilket också är detsamma som din svenska advokat) med skillnaden att det är Domstolsverket som betalar alla kostnaderna för ombudet.

Pengar: Du kommer att behöva mycket pengar! Försök att börja spara direkt! Sälj sådant du inte behöver. Förutom kostnaderna för advokater i Sverige och utomlands(som snabbt blir flera hundra tusen kronor) så har du avgifter att betala, samt översättningar av alla viktiga dokument och handlingar(personbevis, äktenskapsskillnad, domslut, utredningar mm) och resor utomlands, vilket är både biljetter och hotellkostnader. Inte sällan så innebär ett bortfört barn att man som förälder behöver sjukskriva sig en period och därför har ännu sämre inkomst eller helt enkelt inte alls klarar att arbeta mer. Be gärna dina vänner att samla in pengar till dig, via dagis, skola, arbetsplats eller dylikt. Gå ut på stan med bössor. Be lokala företag, fonder, kyrkan, föreningar m.m. om ekonomisk hjälp. Var inte blyg eller rädd för att be om hjälp med pengar! Vartenda krona behövs. Det är också bra att på plats i utlandet ha pengar. I många länder behöver du betala för att få den hjälp som man normalt förväntar sig gratis(korruption kan ibland vara utbredd). Du kan behöva hyra in privata detektiver som eftersöker barnet. Det uppkommer alltid ekonomiska överraskningar och det ska inte vara pengar som står i vägen för att få hem ditt barn igen. Om det krävs så ta ett lån för att vara säker på att klara av det.

Är ditt fall ett konventionsärende, d.v.s. ett Haagmål? Om du har tur så har barnet förts till ett land där Haagkonventionen till så gott som 100% respekteras. Detta gäller i första hand norra och västra Europa samt Nordamerika. Ibland fungerar den även i andra delar av världen. Dock finns det också länder där den finns, men där den nästan aldrig har fungerat i praktiken. Eller länder där man får en korrekt Haagdom, men där den inte kan verkställas ändå pga inhemsk lagstiftning som bakbinder polis eller rättsväsende.US Department of State publicerar varje år sedan 1999 en s.k. ”Compliance Report” där det framgår vilka länder som det året har följt konventionen och återlämnat barn till USA. Dessa rapporter kan du ladda hem och läsa nederst på denna sida:http://travel.state.gov/abduction/resources/congressreport/congressreport_4308.htmlOm du har ett barn i ett land som tillträtt Haagkonventionen så skall detta självklart anmälas till UD, som även kan välja att anmäla det som ett Bryssel II-ärende. UD agerar som CM(centralmyndighet) i dessa ärenden och sköter mycket av korrespondansen med motsvarande CM i det land dit barnet förts. De kan ofta hjälpa dig med förslag på bra ombud i landet och ge andra råd kring ärendet. Du kommer oftast också att behöva en advokat i det land dit barnets förts. Ibland står du som förälder i direktkontakt med CM i det andra landet, men ibland sköter UD all sådan korrespondens.Vi föreslår att du alltid antecknar alla namn och all kontaktinformation till dina kontakter, både på UD och på utländska CM. Spar dem i en mapp!Syftet med konventionen är att den kvarvarande föräldern skall anmäla försvinnandet inom ett år och att en förhandling skall hållas inom 6 veckor. Samt att alla ev. förhandlingar om vårdnaden under tiden ska avbrytas, då vårdandsfrågan skall tas upp i barnets hemvistland. Dock är det få länder som klarar dessa regler i praktiken, så var beredd på att få vänta. Huvudsyftet med konventionen är att barnen skall återföras till det land de bodde i före bortförandet. Olika länder har olika tolkningar av konventionen. Ibland skall barnen överlämnas till sin andre förälder, ibland skall de bara ”hem” till Sverige igen.Att förlora ett Haagmål betyder inte att man är dömd för brott. Hela processen är civilrättslig och inget brottsmål. Även om man har ett pågående Haagärende så kan man också välja att polisanmäla bortförandet och då dessutom kunna få ut en efterlysning och få den bortförande föräldern dömd för brott.

Polisen: Se till att det finns en öppen polisutredning. Den andre föräldern blir då oftast anhållen i sin frånvaro. Ha alltid namn på utredande polis, rotel nummer samt mail tillgängligt. Anteckna även namn och kontaktinformation till åklagaren och åklagarkammaren. Om polisen lägger ner anmälan – överklaga direkt beslutet och begär en omprövning. Se till att åklagaren rubricerar brottet som grovt och utfärdar en internationell efterlysning av föräldern. Om barnet försvann under en semesterresa, till vilken du har gett ditt tillstånd och ni har gemensam vårdnad, anses inte detta vara ett brott enligt gällande svensk lagstiftning, om du INTE lyckas bevisa att brottet planerades redan i Sverige innan avresan.

Då hamnar föräldern på Interpols lista över efterlysta brottslingar. Många föräldrar har tack vare detta gripits då de passerat internationella gränser.

http://www.interpol.int/Wanted-Persons

Maila även in bild på ditt försvunna barn och be dem att lista barnet som försvunnen person på Interpol:http://www.interpol.int/Missing-Persons

Vet du inte alls till vilket land barnet förts? Då gäller det att lägga pussel med ledtrådarna! Har barnet eller bortförande förälder flera medborgarskap? Skriv upp alla dessa samt vilka länder de innebär tillträde till? Vilka språk talar barnet och föräldern? Skriv upp alla länder där dessa språk talas. Har föräldern bott i ett annat land? Vilka? Studerat där? Arbetat? Varit på semester? Vart, vilka länder? Har du möjlighet att hitta adresser till utlandet(brev mm)? Har föräldern varit gift tidigare? Har den fler barn? Med sig? Någon annanstans? Vart? Har föräldern en gång invandrat till Sverige? Vilket år? Oftast har föräldern då angett hemlandsadresser i sin anmälan om uppehållstillstånd hos Migrationsverket och då finns den i en dossier hos dem. Kontakta dem och se om du kan få ut dessa uppgifter? Annars kan alltid polisen få dem via dem iallafall. Sen finns det fler viktiga aspekter för att utröna vart föräldern kan befinna sig med barnet. Vilken livsstandard har föräldern? Eller behöver ha? Kan föräldern tänka sig att bo i ett iskallt land? Eller ett ökenhett land? Behöver föräldern moderna bekvämlighet eller kan den bo i en djungelhydda utan el och vatten? Närhet till modern sjukvård? Utbildning? Jobb, vad vill föräldern försörja sig med? Eller kan någon annan tänkas försörja föräldern? Vem? Varför? Vilka personer kan tänkas hjälpa föräldern? Skriv ned dem på en lista. Med adresser, telefonnummer, Facebooklänkar m.m. Ju mer man funderar och nystar och skriver ned den röda tråd som är den andres liv, desto fler pusselbitar får man. Oftast finns barnet på någon av dessa pusselbitar.

När du vet i vilket land som barnet finns så gäller det att utröna alla alternativ för att få hem barnet: Försök hitta andra drabbade med erfarenhet av samma land eller region. SBN har kontakt med drabbade familjer från nästan hela jorden. Låt deras erfarenheter bli din kompass. Undvik deras fallgropar. Ta genvägarna. I SBN:s grupp på Facebook kan du hitta stöd från andra drabbade. Googla också på både svenska och andra språk och se om du kan hitta artiklar eller historier från andra drabbade i världen. Försök hitta nyckelpersoner på plats som kan hjälpa dig. Organisationer. Föreningar. Politiker. Media.

Politiker: Kontakta gärna våra Riksdagsledamöter och be dem om hjälp! Det finns massor de kan göra. Starta ett upprop i Riksdagen. Hota med indragna bistånd. Kalla upp ambassadörerna till Riksdagen för ett möte om barnet. Ge stöd på olika vis i just ditt ärende.

Media: Det kan sällan skada att gå ut i media med sitt ärende. TV, radio, tidningar eller internet. Det kan hjälpa dig att få viktiga kontakter eller stöd från andra. Det kan även hjälpa dig att samla in pengar. Eller sätta press på rätt personer. Det kan vara en bra idé att låta en person som är dig närstående, agera som pressansvarig.

Spaning: Även om ditt ärende är ett polisärende så är det inte så att polisen är ute och går skallgång efter ditt försvunna barn. Återigen är det du som själv måste jobba. Försök att spana på utvalda adresser eller skugga personer som du tror kanske träffar barnet. Eller hyr in en firma som kan hjälpa dig med spaning och utrustning för detta.

Det kan vara bra att kontakta BVC samt tandvården och begära ut kopior på alla handlingar om barnet.

Det kan vara bra att redan under tiden som barnet är borta, förbereda för barnets återkomst. Se till att man har kläder, skor och leksaker i rätt storlek. Be gärna om hjälp från vänner och familj. SBN kan också hjälpa dig att samla in dessa saker! Om du är rädd för att barnet har varit utsatt för otillbörlig föräldrapåverkan, d.v.s. att den andra föräldern försöker skrämma barnet genom att berätta osanningar om dig, kan det vara en god idé att låta återföreningen ske hos ett familjehem, där ni gemensamt kan bo i början tills det känns bra för er båda. Be Socialtjänsten i din kommun om hjälp med detta! Träffa gärna familjehemmet innan och gör tillsammans med Socialtjänsten en plan för hur man ska gå tillväga den gång barnet hittas. Skall du eller familjehemmet hämta barnet? När skall du komma in i barnets liv igen? Hur ska ni bo hos familjen? Hur länge kan ni stanna? Osv.

Om man vet eller tror sig veta till vilket land barnets förts eller kan föras så är det bra att låta översätta viktiga handlingar till det språket. Det är alltid en bra idé annars att han handlingarna åtminstone på engelska. Från t.ex. Skatteverket kan man få personbevis m.m. direkt på engelska utan dröjsmål. En del länder kräver att papper är legaliserade av deras lands ambassad och ibland även UD. Man kan spara veckor på att ha dessa papper redo.

Vi på SBN har stor erfarenhet av internationellt bortförda barn, men är ej utbildade terapeuter på något sätt. Vad vi vet är att det ofta behövs mer hjälp än den vi kan tillhandahålla när det gäller den psykiska påfrestningen det betyder att ha och leva med att få sitt barn bortfört. Det är viktigt för dig som drabbad förälder att prata med flera och helst utbildade professionella om din situation, samtidigt som vi hjälper dig att arbeta med det praktiska gällande hur du ska eftersöka ditt bortförda barn. I första hand kan du vända dig till socialförvaltningen där du bor och söka hjälp och rekommendationer där för kontakt med psykolog. Eller gå via din vårdcentral/husläkare.

Kom ihåg att den enda som kan få hem ditt barn är du själv, myndigheter, domstolar och organisationer till trots. Därför måste du hålla ihop. Du måste äta och sova och göra sådant som du mår bra av. Det är okej att må bra eller att känna sig lycklig, även om det kan vara skamfyllt eller kännas fel. Omge dig med goda vänner som du litar på till 110% och släktingar. Skapa gärna en intern Facebookgrupp som ingen annan kan se än de som bjudits in att deltaga. Där kan ni stötta varandra och hjälpas åt att komma vidare i fallet.

Det kan komma att ta lång tid innan du ser ditt barn igen. I flera fall tar det månader eller år. Du måste vara beredd på detta och orka hela vägen, fastän det är en evig bergochdalbana. Tiden är lika mycket din vän som din fiende. Men när allt är över så kommer dessa timmar som blir dagar som blir veckor, att kännas som en kort tid. En kort mörk tid som du kan lägga bakom dig.

Det finns mängder med företag som erbjuder sig att hämta tillbaka barn mot betalning. SBN vet att en del av dem i flera fall har lyckats med detta, men det händer även att de misslyckas. Det finns aldrig några garantier och man bör vara väldigt försiktig med på vilken sida om lagen man rör sig, så att det inte slutar med att man själv hamnar i fängelse istället, samtidigt som man är flera hundratusen kronor fattigare. Vi har full förståelse för att man som förälder inte känner sig ha något val till slut, när och om ingen annan kan hjälpa en. Men om du som förälder väljer att anlita ett företag för att hämta hem ditt bortförda barn, så är det ett beslut som måste komma helt och hållet från dig själv.

Skriv gärna ut posters med ditt barn eller be SBN om hjälp att skapa sådana. Sätt upp på stan. Detta kan vara särskilt bra om du misstänker att barnet finns i ett visst geografiskt område eller om du på andra vis behöver mer uppmärksamhet för ditt ärende eller insamling av pengar.

Diskutera möjligheten att gå ut med en hittelön eller belöning för tips som leder till att barnet återfinns och återförs. Tala med polisen eller din advokat om detta.

Tänk på om du har en redan existerande dom om vårdnad, boende och umgänge så gäller den så fort barnet är åter. Försök om möjligt att stämma om ensam vårdnad och inget umgänge, även om barnet är borta. När en förälder bortför ett barn så förlorar de i 99% av fallen rätten till både vårdnad och umgänge. Alla domslut i Sverige är verkställbara inom nästan hela EU.

Behåll barnets rum intakt – det kan vara viktigt ur psykologisk synpunkt när barnet återvänt.

Fortsätt att ta hand om dig själv och be andra om hjälp att bidra till allt som får dig att må bra under tiden ditt barn är borta. Det gäller även dina medarbetare, chefer m.m. Det gäller att du håller ihop och finns där den dag ditt barn kommer hem igen!

Sök:

Dela: