När man har drabbats av ett barnbortförande så känns det ofta som att allting löser sig, bara barnet hittas eller kommer hem igen.
Men i realiteten är det ofta tvärtom, då helt nya problem brukar hopa sig. Tänk på att om det redan finns en existerande dom i frågan om vårdnad, boende och umgänge, så gäller den direkt, även om ett bortförande skett och domen är flera år gammal. Antingen så agerar du för att få bort denna domen under tiden barnet är borta, eller så gör du det direkt när barnet återvänt.
Men många saker beror ju på den unika situationen: Hur mår barnet? Hur länge har barnet varit borta? Hur gammalt är barnet? Vad har barnet varit utsatt för? Är barnet fysiskt skadat? Har det förekommit otillbörlig föräldrapåverkan? Vad har barnet för minnen av tiden med dig? Av Sverige? Talar barnet svenska? Är den bortförande föräldern också med hemma i Sverige eller inte? Väntar åtal och fängelse den andra föräldern? Hur förklarar man för barnet? Hur gör man med övrig släkt, mor- och farföräldrar m.m? Kan man nånsin lita på den andra föräldern igen? Skall man tillåta umgänge? Hur? När? Eller aldrig? Vad är rätt och vad är fel?
Detta är några exempel på frågor som vi ofta brottas med på SBN, både med föräldrar vars barn är hemma igen och föräldrar vars barn är borta.
Det kan vara bra att redan under tiden som barnet är borta, förbereda för barnets återkomst. Se till att man har kläder, skor och leksaker i rätt storlek. Be gärna om hjälp från vänner och familj. SBN kan också hjälpa dig att samla in dessa saker! Om du är rädd för att barnet har varit utsatt för otillbörlig föräldrapåverkan, d.v.s. att den andra föräldern försöker skrämma barnet genom att berätta osanningar om dig, kan det vara en god idé att låta återföreningen ske hos ett familjehem, där ni gemensamt kan bo i början tills det känns bra för er båda. Be Socialtjänsten i din kommun om hjälp med detta! Träffa gärna familjehemmet innan och gör tillsammans med Socialtjänsten en plan för hur man ska gå tillväga den gång barnet hittas. Skall du eller familjehemmet hämta barnet? När skall du komma in i barnets liv igen? Hur ska ni bo hos familjen? Hur länge kan ni stanna? Osv.
Det absolut viktigaste som gäller när barnet är hemma är att barnet skall vara säkert och inte riskera att bli bortfört igen. Tillåt inte umgänge i början alls.
Tyvärr har vi sett ärenden där barn bortförts mer än en gång. Ibland är det också andra personer än den andra föräldern som kan försöka bortföra barnet. Om det krävs, flytta och skaffa skyddade personuppgifter. Byt dagis, skola m.m. om du verkligen behöver. Läs igenom sidan med förebyggande åtgärder på SBN för att vara beredd, skulle det värsta hända igen. Informera de som finns kring barnet om din oro, t.ex. skolan. Lär barnet att vara vaksam.
Kom också ihåg att barnet alltid har två föräldrar och att det trots det skedda, ibland faktiskt går att hitta ett sätt att samarbeta och ge barnet tillgång till er båda. Inom SBN har vi sett flera exempel på hur helt låsta situationer efter många år förändras och blir bra. Det kan också vara bra att minnas att allting blir lättare med tiden. Barnet växer och det känns tryggare med tiden. Man kan hitta sätt att gå vidare som en hel människa, även efter att ha genomlidit ett bortförande.
——————————————————–
Här följer våra allmänna råd i dessa ärenden och självklart använder du bara dem som känns rätt för dig och ditt barn beroende på ålder:
1. När barnet har varit borta en kortare tid(max 1-2 år) och/eller återvänder efter civilrättsligt Haagärende:
Återgå snarast till normala rutiner och den invanda miljön för barnet.
Det kan vara en bra idé att kontakta BUP för råd kring hur man ska bemöta barnets frågor och känslor samt sorg.
Tillåt barnet att sörja den förälder som nu försvunnit. Även andra släktingar på den sidan(syskon, mor- eller farföräldrar, kusiner mm) Låt barnet ha foton på sin andra förälder om barnet vill.
Baktala inte den andra föräldern, även om du är arg.
Berätta att den andra föräldern gjorde fel som tog barnet och att man inte får göra så. Förklara att det är därför som barnet nu inte kan träffa den andra föräldern på ett tag. Beroende på vilken ålder barnet har, försök att vara ärlig och berätta vad som skett och att du varit orolig och rädd. Det är bättre att säga sanningen direkt än att vänta.
Väck snarast frågan om vårdnad, boende och umgänge vid närmsta domstol(om du inte redan har ensam vårdnad) eller för att begära bevakat umgänge, om rätten anser att det ska finnas umgänge. Vi har sett föräldrar som förlorat vårdnaden om sina barn i slutändan då de tillåtit för mycket umgänge med den bortförande föräldern, då rätten tillgodoräknat bortförande förälder tiden då de bortfört barnet och ansett att ”den föräldern har spenderat mer tid totalt med barnet”. Verkligen fruktansvärt, men så ser verkligheten ut. Inte alla domstolar inser det grova brott som begåtts.
Informera skolan(lärare, rektor, kurator) m.m. om vad som skett och be dem kontakta dig om något verkar oroande med barnet.
Försök att starta samarbetssamtal med den andra föräldern. Det absolut viktigaste är att föräldern inser att den gjort fel och hur mycket det skadat barnet samt förtroendet er emellan. De är inte många, men en del föräldrar inser faktiskt detta och ber om ursäkt. Då finns det oftast mycket större förutsättningar att skapa ett fungerande framtida samarbete kring barnet.
2. När barnet har varit borta en längre tid(flera år) och/eller när barnets andra förälder hamnar i fängelse:
Undvik gärna stora ”välkommen hem” fester och introducera långsamt nya personer i barnets liv. Låt barnet bestämma takten.
Ta om möjligt ledigt från ditt jobb för att hjälpa barnet känna trygghet i sin vardag igen.
Kontakta BUP för råd från barnpsykolog eller vänd dig till annan psykologmottagning. Tala också med skolans kurator eller psykolog.
Om barnet har tappat språket, be om stöd från skolan eller kommunen för extra hjälp.
Använd dig gärna av fotoalbum, videofilmer m.m. för att återkalla minnen och känslan av familj.
Tillåt barnet att sörja den förälder som nu försvunnit. Även andra släktingar på den sidan(syskon, mor- eller farföräldrar, kusiner mm) Låt barnet ha foton på sin andra förälder om barnet vill.
Baktala inte den andra föräldern, även om du är arg. Det är skillnad på att säga att föräldern är dålig vs. att det föräldern gjorde var dåligt.
Berätta att den andra föräldern gjorde fel som tog barnet och att man inte får göra så. Förklara att det är därför som barnet nu inte kan träffa den andra föräldern på ett tag. Beroende på vilken ålder barnet har, försök att vara ärlig och berätta vad som skett och att du varit orolig och rädd. Det är bättre att säga sanningen direkt än att vänta.
Väck snarast frågan om vårdnad, boende och umgänge vid närmsta domstol(om du inte redan har ensam vårdnad) eller för att begära bevakat umgänge, om rätten anser att det ska finnas umgänge. Vi har sett föräldrar som förlorat vårdnaden om sina barn i slutändan då de tillåtit för mycket umgänge med den bortförande föräldern, då rätten tillgodoräknat bortförande förälder tiden då de bortfört barnet och ansett att ”den föräldern har spenderat mer tid totalt med barnet”. Verkligen fruktansvärt, men så ser verkligheten ut. Inte alla domstolar inser det grova brott som begåtts.
Informera skolan(lärare, rektor, kurator) m.m. om vad som skett och be dem kontakta dig om något verkar oroande med barnet.
Försök att starta samarbetssamtal med den andra föräldern. Det absolut viktigaste är att föräldern inser att den gjort fel och hur mycket det skadat barnet samt förtroendet er emellan. De är inte många, men en del föräldrar inser faktiskt detta och ber om ursäkt. Då finns det oftast mycket större förutsättningar att skapa ett fungerande framtida samarbete kring barnet.
——————————
Det går inte alltid att ens ha umgänge med den bortförande föräldern efter ett bortförande. Många av dessa föräldrar är inte friska och barnets trygghet och säkerhet måste alltid sättas i främsta rummet. I många fall så vägrar ofta barnet att träffa den bortförande föräldern. Sveket är för stort och även ganska små barn förstår när en förälder har ljugit eller begått brottsliga handlingar. Det finns inget självändamål med att tvinga fram ett snabbt umgänge. Ibland får saker och ting ta sin tid. Återigen, låt barnet avgöra takten.
Vid hur många andra brott tvingas brottsoffret(barnet i det här fallet) att umgås med sin förövare(bortförande förälder)?
Alternativ till umgänge kan vara brev, telefonsamtal, chattar, Facebook, Skype m.m.
