Om du misstänker eller är orolig att ditt barn kan komma att bli bortfört av sin andre förälder, rekommenderar vi att du försöker förebygga brottet och försöker skydda barnet.

Det är tyvärr inte brottsligt i lagens ögon att förbereda ett barnbortförande, s.k. ”stämpling till egenmäktighet med barn” och det går inte att döma någon på förhand, förrän brottet är begått.

I USA, där man har mångårig och samlad erfarenhet av långt fler ärenden är i Sverige finns ett dokument om tidig riskidentifiering:

https://www.ncjrs.gov/pdffiles1/ojjdp/185026.pdf

Den säger i korthet att det finns en förhöjd risk för att ett bortförande/kvarhållande ska äga rum när kontakten mellan föräldrarna är väldigt dålig och/eller bruten och då en av föräldrarna har nära kontakt med utlandet genom t.ex. ursprung, arbete, släkt, hus eller ny familj.

I dokumentet listas också 6 klassiska profiler av föräldrar som bortför barn. SBN:s samlade erfarenhet säger att detta även stämmer på föräldrar i Sverige. I korthet kan man säga att en potentiell barnbortförare passar in på någon av följande profiler:

1. Har hotat att kidnappa eller har bortfört tidigare
2. Är misstänksam och misstrogen på grund av en övertygelse om att övergrepp har förekommit
3. Har paranoida vanföreställningar
4. Är sociopatisk
5. Har starka band till ett annat land
6. Inte känner sig ålagda att följa rättsordningen

Du kan läsa mer om hur man kan göra en riskbedömning för bortförande HÄR.

Det kan vara väldigt svårt och ibland nära på omöjligt att få hem ett barn som bortförts. Därför handlar en stor del av vårt arbete om att förebygga dessa brott innan de sker. Det finns mycket du som orolig förälder kan göra själv:

• Det första är att försöka lösa en ev. konflikt som pågår mellan er föräldrar. Ta gärna in yttre hjälp eller medling för att se om det hjälper. I flera fall så bortförs barn av föräldrar som känner att de håller på att förlora en vårdnadstvist eller som nyligen har förlorat den. Det kan vara efter att socialens utredning rekommenderar att den ena föräldern skall fråntas vårdnaden eller då den ena föräldern får för lite umgänge. En stor del av bortförandena skulle kunna stävjas genom att konflikten mellan föräldrarna inte blev mer tillspetsad. Fundera gärna över alternativ och risker. Det är självklart en stor avvägning, men denna punkten är viktig att fundera kring.
• Om situationen absolut inte går att lösa med medling eller samtal och risken är överhängande att ditt barn blir bortfört så måste du skydda barnet från detta. Om den andra föräldern hotar att ”du ska aldrig mer få se barnet” så är det väldigt bra att dokumentera dessa hot(samla bevis på hoten). Se till att ha bra inspelningsapparatur för telefonsamtal samt en diktafon eller liknande.
• Om du känner dig orolig över att barnet kan bortföras under ett umgänge, måste du omedelbart vända dig till en advokat och domstol för att få till en ändring i frågan om vårdnad, boende och umgänge. Du kan inte undanhålla barnet enbart utifrån dina egna rädslor, då riskerar du i förlängningen att själv förlora vårdnaden om barnet.
• Domstolen är skyldig att göra en riskbedömning om bortförande. Tänk på att många barn även har bortförts under bevakade umgängen. En kontaktperson får inte ingripa fysiskt för att hindra ett bortförande. Det enda som egentligen skyddar är bevakat umgänge på låst lokal.
• Låt inte ditt barn resa på semester utomlands, inte ens till ett ”tredje land” eftersom godkända semesterresor innebär att det enligt svensk lag inte är ett brott att bortföra barnet. (Här finns en stor lucka i lagen).
• De flesta barnbortföranden är inte spontana handlingar, utan de är planerade. Det går att upptäcka denna planering. Var vaksam på om den andre föräldern plötsligt ändrar humör och inställning. Eller om klädesplagg och leksaker försvinner, lite i taget. Ska den andra föräldern flytta? Sälja huset? Bilen? Små saker som kanske inte betyder något alls kan också betyda det värsta. Leta på Blocket och andra sidor.
• Vart finns barnets pass? Håll dem inlåsta eller helst i någon annans hem. Du kan också spärra dem hos Polisen om du är riktigt orolig. Tänk på att barnet kan vara införd i den andre förälderns hemlandspass? Försök att kontrollera detta genom att be om att få se passet? Om ni ligger i en svår konflikt där du inte vågar lämna ut barnen på umgänge för rädsla om bortförande så kan ett förslag vara att den andre föräldern överlämnar sitt pass under umgänget. Barnet kan också ha fått ett eget pass om föräldern har utländskt medborgarskap. Kontrollera med ambassaden om du kan spärra även dessa. I många fall krävs inte bådas tillåtelse för att skapa pass vid olika ambassader. Försök att kontakta aktuell ambassad och begär information från dem. Skicka kopia på vårdnadsbeslut om du har det.
• Ha en mapp eller en liten antackningsbok redo där du antecknar allt som sker och dokumenterar allting. Det är väldigt bra att också ha en kopia på barnets pass och barnets förälders pass på en säker plats. Även utländska adresser, telefonnummer m.m.

Förebyggande åtgärder för att försvåra en kidnappning – Från Saknade Barns Nätverk (SBN):

 

1. Ta hela tiden (varannan vecka eller varje månad) nya, digitala fotografier (kort) av barnet, både huvud- och axelparti ska vara med.
   Har barnet födelsemärken osv. ta bilder av dem också.

2. Skriv ned barnets exakta längd, vikt samt hårfärg/ögonfärg att ha på ett säkert ställe. Uppdatera varje månad.
   Skriv också ned ev. kännetecken

3. Klipp av och spara lite hår från barnet (spara vid klippning för DNA).

4. Ta barnets fingeravtryck. Finns färdiga kit att köpa på Internet, annars enkelt att göra själv.

5. Ta bilder och spara, klara och nära bilder, på dig och barnet tillsammans.

6. Säkra födelseattest, passkopia, vårdnadsbeslut och alla andra viktiga papper för barnet på ett säkert ställe, ha gärna kopior med en vän eller familj vid akut fara. Om du är säker på till vilket land barnet kan föras så spar det mycket tid om dessa papper redan finns översatta till aktuellt språk. I många länder bör översättningar även legaliseras vid hemlandsambassad samt av UD.

7. Säkra klara, fina bilder på den ev. förövaren, samt ALL information om honom/henne som finns, namn, passkopia, födelsedata, föräldrars namn och adress (om förövarens namn och information finns även på ett språk som inte använder västerländska alfabetet, eller mannen/kvinnan heter något annat på originalspråket dit barnet kan tänkas föras, spara sådan information också!)

8. Sök helst ensam vårdnad och använd gärna SBN:s rekommenderade advokater för detta. 

9. Begär att den andre föräldern skriver under en attest där han/hon lovar och skriver under att de förstår att de under inga omständigheter har rätt att föra barnet ut ur Sverige. Barnets hemvistland är Sverige.

10. Be att den ev. flyende föräldern lämnar in sitt pass (om flera, alla) under besök med barnet. Kontrollera om barnet finns infört i den andres pass. Kontrollera med svensk polis om nationellt ID-kort utfärdats till barnet av förälder 2.

11. Se till att den utländske föräldern och du med ombud går till den ambassad i Sverige som representerar dennes hemland och får intygat och stämplat det papper som skrivs under om att han/hon inte får lämna Sverige med barnet. Kontrollera om pass till barnet utfärdats vid hemlandsambassad. Kontrollera vårdnadslagarna i hemlandet. Kanske finns det också möjlighet att vända sig direkt till domstol i landet dit man är rädd att barnet kan föras och be dem utfärda en gällande order om att barnet har hemvist i Sverige och att bortförande förälder absolut inte har rätt att behålla barnet i landet.

12. Om barnet är tillräckligt stort, lär honom/henne att pappa/mamma under inga omständigheter får ta dem på ett plan eller buss/bil utan att de först får ringa mamma/pappa (den föräldern som är kvar) och kolla om detta är ok. Om barnet ej får kontakta föräldrar säg till dem att de ska skrika vid flygplats, där det finns människor, att ”jag vill till pappa!” om det är mamman som tar honom/henne och ”jag vill till mamma!” om det är pappa som tar dem. Lär barnet att pappa/mamma måste alltid få säga hej då om barnet ska resa någonstans. Och att barnet inte kan veta om pappa/mamma säger att de ska till den andre föräldern om han/hon inte får ringa och kolla. Säg till barnet att ”mamma/pappa tycker inte om överraskningar” som förklaring, för att inte skrämma upp dem för mycket. Alltså: barnet ska veta att de alltid har rätt att ringa mamma/pappa om de ska ”ut och resa” med den andre föräldern. Om inte ska de motsätta sig resandet.

15. Telefonkedja, se till att ha ETT nummer att ringa (om det inte är 112 till polisen vid akut fara för liv och lem) där denna person ringer vidare till dem som ska agera vid ett bortförande. Skapa ett eget nätverk av vänner som är beredda att hjälpa till om det värsta skulle inträffa.
16. SMS-kedja, bara att trycka på ”send”. Gör färdigt ett nöd-sms, t.ex. ”han/hon är här, hotar att ta barnet” eller ”kodord” som kan skickas direkt till samma person som är första ledet i en telefonkedja. Ha alltid telefonen till hands när du är ensam med barnet, så att det bara är att trycka ”skicka” om fara uppstår där du inte hinner/kan ringa.
17. Informera alla, dagis, familj och vänner om situationen och om handlingsplanen. Ge kontaktinformation till kontakt hos polis.
18. Skaffa kontakt med en bra polis som det går att ringa närhelst. Gå till polisen och gör en anmälan om den andre föräldern hotar att kidnappa barnet. Det pappret kan hjälpa dig senare om du hamnar i domstol.

Från Polisens webbsida:

http://www.polisen.se/Skane/Om-polisen/Sa-arbetar-Polisen/Skydd-for-hotade/

Skydd för hotade – så arbetar Polisen

Polisen har ansvar för att skydda människor som blir hotade. Polisens arbete är anpassat för att vi ska kunna hjälpa människor med olika behov av skydd.

Den lokala polisens arbete med skydd för hotade

Den lokala polisen kan erbjuda åtgärder för de flesta som behöver skydd. Det kallas lokalt personsäkerhetsarbete. På många polismyndigheter finns bland annat brottsoffersamordnare som arbetar med stöd och skydd för brottsoffer.

Polisen bedömer hur stort behovet av skydd är och vilken skyddsåtgärd som ska användas i det enskilda fallet. Några exempel på vad Polisen kan erbjuda är rådgivning, bevakning och olika tekniska hjälpmedel. Polisen samarbetar med andra myndigheter och organisationer, som Skatteverket och socialtjänsten, till exempel när det gäller skyddat boende.

Det finns nationella riktlinjer för Polisens lokala personsäkerhetsarbete.

Kontakta alltid Polisen och Gränspolisen på nr: 114 14

Ta kontakt med flygplatser i närheten av där du bor. Se till att polisen är redo att gå ut och spana efter just ditt barn och den andre föräldern om de försvinner. Ha ett brev samt ev. dokument och polisanmälan redo att faxa direkt till flygplatsens gränspolis så att de kan SE ditt barn och den som tar honom/henne. Ett brev med ditt personnummer samt information om att barnet EJ har din tillåtelse att flyga ut ur Sverige samt bilder räcker för att polisen skall stoppa förövaren!

OM kidnapparen flyger inom EU är det MYCKET viktigt att du ser till att polisen går ut till säkerhetskontrollen och spanar efter ditt barn, då det inte finns gränspolis eller kontroller på samma sätt INOM EU området. Om du inte vet vart de ska flyga, böna och be polisen att kolla både säkerhetskontrollen inom EU samt flyg utom EU. Detta gäller dock bara akuta ärenden, det finns ej resurser att bevaka under längre tid är 24 timmar. Så om du vet att ditt barn tagits och att risk finns inom några timmar att de flyger, då kontaktar du gränspolisen. Bäst är att ha en kopia på en tidigare polisanmälan samt vårdnadsbeslut till hands för att styrka det du säger om akut fara för kidnappning!

Försök att inte vara ensam vid hämtning och lämning på förskola/skola, under resor mm. Om du är det, ha telefon redo!

Spela in alla samtal och telefonsamtal samt email/sms. Dokumentera allt. Ha gärna en särskild liten bok med all denna info, samt telefonnummer redo. Tanken är att göra ett bortförande svårt, dock går det aldrig helt att förebygga. Men man får försöka ligga ett steg före.

 

ALLMÄNNA RÅD FÖR ATT HINDRA BARNKIDNAPPNINGAR(även från främlingar):

Hemma:

• Lär barnen deras hela namn, adress, hem- och telefonnummer. Se till att de även kan ditt (förälderns/föräldrarnas) namn.
• Se till att barnen vet hur de når dig på din mobil. Ett bra alternativ kan vara att känna till ditt arbete/arbetsnummer.
• Lär barnet att ringa 112 vid nödfall.
• Se till att barnet vet vem de ska ringa om de inte kan nå dig.
• Instruera barnet att se till att ha låst hemma om de är ensamma och att inte öppna för okända.

Gå till och från skola/aktiviteter:

• Påminn barnet om att gärna ta sällskap med en vän till och från skolan.
• Varna barnet att aldrig gå/åka med någon som erbjuder sig det, om de inte vet innan att det är en person som ska hämta/ta sällskap med dem.

Ute:

• Ha tydliga regler med vad som gäller för barnet vid besök hos grannar och så vidare. Vilka kan man gå hem till och hur meddelar man mamma/pappa om vart man är?
• Lär barnet att be om lov innan de går hemifrån.
• Påminn barnet om att det alltid är ok att säga nej till något som får barnet att känna sig rädd, obekväm, och/eller förvirrad. Lär barnet att ingen ska försöka övertala dem att göra något de inte känner för att göra och att barnet ska gå därifrån om detta händer. Lär också barnet att det alltid är ok att berätta för dig om något händer dem eller får dem att känna som ovan.
• Lär barnet att aldrig gå mot en bil, oavsett om någon är i bilen eller inte, om inte en förälder eller annan vuxen som de litar på är med.
• Träna på ”Vad gör du om?” situationer med barnet. Till exempel: ”Vad gör du om du trillar av cykeln och behöver hjälp? Vem frågor du om hjälp?” Omvänt är också bra träning: ”Vad gör du om en vuxen ber dig om hjälp?”
• Lär barnet att kolla av med dig om planer som ni lagt verka ha ändrat sig.
• När ni är ute på en utflykt, bestäm innan en plats att mötas på om ni skulle bli separerade. Tänk dock på att barn så stora som 6 år kanske blir förvirrade och inte minns eller inte hittar tillbaks till platsen. Se också till att de vet var de ska gå för att få hjälp. Vilka vuxna kan de följa med och vart kan de gå. En bra grund är att barnet får hjälp av polis, säkerhetspersonal (uniform) och de som arbetar på ett ställe där de känner igen arbetskläderna och där personen har en namnbricka.
• Lär barnet känna igen risksituationer och hur de ska undvika dessa, samt hur de ska hantera en risksituation om de hamnar i den.
• Det är inte vanligt: men om någon tar tag i dem och försöker ta med dem med våld så ska barnet veta att de ska göra motstånd och skrika på hjälp samt försöka springa (om möjligt).

Internet:

• Försök att ha datorn som barnet använder i ett rum där andra i familjen ofta är. Om inte så se till att kolla på vad barnet gör på nätet med jämna mellanrum. Ha regler för internetanvändandet. Tid och platser de får och inte får vara på. Använd säkerhetskoder och blockera sidor. (Bästa säkerheten för nätet är alltid en vuxen!)
• Ta reda på var annars barnet använder nätet: skola, hemma hos en kompis, biblioteket.
• Se till att slå på ”privat” på barnets sociala sidor (Facebook, Instagram osv.). Se till att barnets screen-name inte avslöjar för mycket privat information (ålder, kön).
• Kontrollera kontakter med okända personer på nätet.
• Uppmuntra barnet att berätta för dig om något får dem att känna sig ledsna, rädda eller förvirrade.
• Varna för att ge ut för mycket information om sig själva på nätet. Säg till barnet att aldrig ge ut/ta opassande bilder på sig själva/vänner online.