Det är aldrig möjligt att göra helt säkra prognoser om hur människor kommer att agera, till exempel om en förälder kommer att olovligt föra bort sitt barn. Forskning visar dock att det finns ett antal riskfaktorer, vilkas förekomst innebär en ökad risk för att en förälder kommer att föra bort barnet. Mot bakgrund av denna kunskap, kan man göra bedömningar av hur hög risken för olovligt bortförande av barnet är.
Domstolarna är skyldiga att göra riskbedömningar av detta slag i samband med att de avgör ärenden om vårdnad och umgänge. Det framgår av 6 kap. 2a § föräldrabalken i dess lydelse från och med den 1 juli 2006 (prop. 2005/06:99). Socialnämnden och domstolen ska vid bedömningen av barnets bästa fästa avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Riskbedömningen ska, enligt propositionen (s. 41–44), grundas bland annat på vad som är utrett om tidigare inträffade händelser och om andra faktiska omständigheter.
Det förefaller dock som om kvaliteten på dessa riskbedömningar är skiftande och i en del fall tycks någon riskbedömning inte alls göras. Det kan leda till att domstolarna fattar beslut som ökar risken för att barnet ska föras bort, i värsta fall föras utomlands, till exempel genom att ge en förälder, beträffande vilken det föreligger en klart förhöjd risk att vederbörande ska föra bort sitt barn olovligt, rätt till umgänge med barnet. De tre fallen ovan är exempel på detta.
I andra länder, bland annat ett antal amerikanska delstater, har man i sin familjerättsliga lagstiftning tagit in detaljerade regler om vilken typ av riskbedömningar som domstolar och sociala myndigheter har skyldighet att göra i samband med vårdnadsärenden. Det är en lagstiftningsteknik som är främmande för svensk rätt, men det är angeläget att svenska domare blir bättre på att genomföra dessa riskbedömningar. I betänkande 2010/11:JuU1 anförde justitieutskottet, som kommentar till en motion liknande denna, att det under Domstolsakademins första verksamhetsår, 2009, anordnades vidareutbildning för domare i familjerätt och att särskilt intresse ägnades åt bland annat riskbedömning och umgänge med kontaktperson.
————————————————-
Läs gärna Helen Engströms C-uppsats:
Här nedan har vi börjat överätta en amerikansk studie som heter ”Tidig riskidentifiering”.
Tidig Riskidentifiering
Faktorer vid barnbortförande av en förälder
Originaldokument: http://www.ncjrs.gov/pdffiles1/ojjdp/185026.pdf
U. S. Department of Justice
Office of Justice Programs
Office of Juvenile Justice and Delinquency Prevention
Janet R. Johnston, Inger Sagatun-Edwards,
Martha-Elin Blomquist, och Linda K. Girdner
Från Amerikanska Justitiedepartementet
Först publicerad mars 2001
Översatt av: Maria Danielsson och Nicolina Holk
För refererat material och fotnoter, se originaldokumentet.
”Du kommer aldrig att se ditt barn igen!” När är dessa ord tomma hot som uttalas i
ilska och frustration, och när är orden en reell varning om att en förälder har för avsikt att kidnappa hans eller hennes barn och berövar barnet och den andra föräldern all framtida kontakt?
Även om vårdnadslagar varierar från stat till stat [i USA], så är det brottsligt att kidnappa sitt eget barn i varje stat. [Så är även fallet i Sverige.] Om en förälder eller annan familjemedlem tar, gömmer, eller håller ett barn från en förälder som har vårdnaden eller umgängesrätt; då kan hon eller han ha begått ett brott (se ref. 1) Viktigare än om ett brott begåtts är att ett barn ofta tar skada av livet på flykt och genom att berövas sin andre förälder.
Innan bortförandet har många av dessa barn varit utsatta för försummelse och kränkande beteenden i sina hem och bevittnat höga nivåer av konflikt mellan föräldrar. Dessa barn lider stor risk för psykisk skada.
U. S. Department of Justice [motsv. Justitiedepartementet], med fokus på Ungdomsbrottslighet och Brottslighetsförebyggande åtgärder, finansierade en forskningsstudie (Johnston et al., 1998) om hur man kan förebygga familjebortföranden genom tidig upptäckt av riskfaktorer; genom att svara på följande frågor:
- Vilken typ av förälder kidnappar sitt barn?
- Vilken roll spelar familjevåld för att öka sannolikheten för bortförandet?
- Hur kan man identifiera vilka barn riskerar att bli bortrövade av en förälder eller andra familjemedlemmar?
- Vad kan göras för att förhindra familjebortföranden och skydda barnet?
Denna bulletin beskriver flera diskreta forskningsprojekt som utgörs av forskningsstudier och visar resultaten. Författarna rekommenderar även åtgärder samhället kan vidta för att skydda barn från familjebortföranden.
Vill du beställa en kopia av denna rapport (NCJ 182791), ring 800-638 — 8736 eller skicka ett e-postmeddelande till [email protected].
Undersökningarna genomfördes i San Francisco Bay Area i Kalifornien. Platsen valdes av flera skäl. För det första har Kalifornien en brottslig stadga som definierar föräldrabarnbortförande (även känd som kriminellt frihetsberövande eller ’barnstöld’) till att omfatta följande brott:
- Bortförande av en förälder med rättigheter till vårdnad och umgänge, men som ej fått ett domslut på detta
- Bortförande av en förälder med rättigheter till vårdnad och som har ett domslut på detta
- Bortförande av personer som inte har rätt till vårdnad om barnet
Ogifta, gifta, separerade eller frånskilda föräldrar, och föräldrar som har ensam eller gemensam vårdnad eller umgänge, eller ingen rätt till vårdnad, kan bortföra och begå brott gentemot den andre förälderns rättigheter.
En andra anledning att välja Kalifornien för denna studie var för att de har både civil- och straffrättsliga åtgärder för att lokalisera och återhämta bortförda barn. Distrikståklagare i Kalifornien har omfattande filer om många föräldrarbortföranden (referens 3). För det tredje så är Kalifornien en stor stat med varierad befolkning, och för det fjärde så finns jämförbart många fall och data över rättsligt omtvistade vårdnadsfall. Slutligen så skyddar Kalifornien de som drabbas av brott.
Profiler över Föräldrar som Riskerar att Bortföra sina Barn
Profil 1: När det har funnits tidigare hot om, eller faktiskt bortföranden av barnet, eller när en förälder har yttrat trovärdigt hot om att föra bort ett barn eller har en historia av att tidigare gömma barnet.
Då finns det stor misstro mellan föräldrarna och en förhöjd risk för ytterligare kränkningar av rådande vårdnadsbeslut. Denna riskprofil kombineras ofta med en eller flera av de andra profilerna. I dessa fall är den bakomliggande psykologiska och/eller sociala dynamiken som motiverar bortförandet viktig att förstå och behandlas. När andra riskfaktorer är närvarande, så är en eller flera av följande allmänna indikatorer på ett överhängande hot om barnbortförande:
- Föräldern är arbetslös, hemlösa och utan känslomässiga eller ekonomiska band till området.
- Föräldern har uttalat planer på att kidnappa barnet och har resurser eller stöd från släkt och / eller vänner och underjordiska dissidenta nätverk som behövs för att överleva gömda.
- Föräldern har realiserade tillgångar, som maximalt uttag av medel mot kreditkort eller har lånat pengar från andra källor.
Profil 2: När en förälder misstänker eller anser att övergrepp förekommit och vänner och familjmedlemmar stödjer dessa farhågor.
Många föräldrar kidnappar sitt barn, eftersom de tror att den andra föräldern missbrukar, begår övergrepp, ofredar, eller försumma barnet. Den kidnappande föräldern anser att myndigheterna inte tagit dem på allvar eller utrett anklagelserna. Upprepade anklagelser ökar fientligheten och misstron mellan föräldrarna. Föräldrar som har den fasta övertygelsen att övergrepp har förekommit och kommer att fortsätta att inträffa, ”räddar” då barnet, ofta med hjälp av andra som instämmer med sina åsikter, motiverar sina handlingar, och ofta hjälper med bortförandet och hemlighållande. Dessa ”andra” kan omfatta familjemedlemmar, vänner, eller underjordiska nätverk (vanligtvis kvinnor) som hjälper ”skyddande” föräldrar (oftast kvinnor) erhålla nya identiteter och hitta säkra platser.
I ett stort antal fall har barnet tidigare utsatts för försummelse, fara, eller våldsamma miljöer (t.ex. våld eller missbruk). In dessa fall har domstolarna och barnet inte fått de skyddsåtgärder och tjänster och man har misslyckats med att skydda barnet och föräldern i fråga eller familjemedlem. De kan ha trivialiseras anklagelserna, avskedat dem som ogiltiga eller som produkten av en omtvistad skilsmässa. Men ofta är anklagelsen om sexuella övergrepp av en far eller styvfar, som motiverar en mor att kidnappa barnet, ogrundad. I dessa fall av bortförande kan barnet skadas psykologiskt och den andra föräldern, möjligen lämnar bortförandet deras förhållande i stort behov av reparation.
Profil 3: När en förälder har paranoida vanföreställningar,
även om det bara är en liten andel av föräldrarna som passar denna profil, står dessa föräldrar för den största risken för fysisk skada eller död för barnet, oavsett om ett bortförande inträffar eller inte. Föräldrar som passar den paranoida profilen har markerat irrationella eller psykotiska vanföreställningar och är övertygade om att den andra föräldern definitivt kommer att skada dem och/eller barnet. Att tro sig bli förrådd och utnyttjas av sin tidigare partner gör att dessa föräldrar snabbt tar vad
de anser vara nödvändiga åtgärder för att skydda sig själva och barnet.
Psykotiska föräldrar uppfattar inte barnet som en enskild person. Snarare uppfattar de barnet som en del av sig själva, alltså som ett offer (i vilket fall de fattar ensidiga åtgärder för att rädda barnet) – eller också uppfattar de barnet som en del av den hatade andra föräldern (i vilket fall de kan överge eller till och med dödar barnet). Skilsmässa och/eller vårdnadstvist utlöser vanligtvis denna psykotiska reaktion. Resultatet blir inte bara föräldrarnas bortförande av barn men också ett potentiellt mord/självmord.
Profil 4: När en förälder är allvarligt sociopatisk,
kännetecknas de av en lång historik av uppenbara kränkningar av lagen och förakt för myndigheter, inklusive den hos rättsväsendet. Deras relationer med andra människor är egennyttiga, exploaterande, och mycket manipulativa. Dessa människor är också benägna att överdriva föreställningar om sin egen överlägsenhet och rätt. De är också mycket tillfredsställda med deras förmåga att utöva makt och kontroll över andra. Som med paranoida vanföreställningar och föräldrar, är sociopatiska föräldrar oförmögna att uppfatta att deras barn har skilda behov och rättigheter. Till följd använder de ofta sina barn som verktyg för hämnd eller straff eller som troféer i deras kamp med den andre föräldern. Sociopatiska föräldrar reflekterar inte vidare över den kontrollerande och kränkande behandling de utsätter folk i sin omgivning för, inte heller bortförandet av deras barn. De tror inte heller att de borde straffas för sina handlingar. Liksom paranoia, är en diagnos av svår sociopati sällsynt.
Profil 5: När en förälder som är medborgare i ett annat land avslutar ett blandat kulturäktenskap har föräldrar som är medborgare i ett annat land
(eller som har dubbelt medborgarskap) och har starka band till sin släkt i hemlandet länge setts som potentiella kidnappare. Risken för kidnappning är särskilt stor vid föräldrarnas separering och skilsmässa, när dessa föräldrar kan känna att de drivs bort från deras blandade kulturäktenskap och kan behöva återvända till sina etniska eller religiösa rötter för att finna känslomässigt stöd och rekonstruera en skakad självidentitet. Ofta som en reaktion på att göras hjälplös eller känslan att avvisas av den
före detta partnern kan sådana föräldrar försöka ta ensidiga åtgärder och återvända med barnet till sitt ursprungliga land och sin familj. Detta är ett sätt att insistera på att den bortförande förälderns kulturella identitet ska ha stor inverkan på barnets uppfostran.
Profil 6: När föräldrar känner sig främmande från rättsordningen och har
familj/socialt stöd i en annan gemenskap,
känner sig många undergrupper av potentiella kidnappare främmande rättsväsendet. Nedan listas fem sådana undergrupper.
- Undergrupp 1: Föräldrar som är fattiga och lågutbildade saknar kunskap
om vårdnad och lagar gällande bortförande och inte har råd med juridisk
representation eller psykologisk rådgivning som skulle hjälpa dem att lösa
sina tvister. De föräldrar som har familj eller andra sociala, emotionella
band och ekonomiskt stöd i ett annat land kan vara i riskzonen för att
kidnappa sina barn.
- Undergrupp 2: Många föräldrar har inte råd och är omedvetna om vad som
behövs för att få tillgång till domstolsväsendet. Dessutom förväntar de
som har haft tidigare negativa erfarenheter med civila eller
straffrättsliga domstolar inte sig att familjedomstolarna ska vara lyhörda
för deras värderingar eller deras svåra situation.
- Undergrupp 3: Föräldrar som tillhör vissa etniska, religiösa eller
kulturella grupper kan ha åsikter om barnuppfostran som strider mot
gällande vårdnadslagar som betonar jämställdhet, neutralitet och
rättigheter för båda föräldrarna. Dessa föräldrar vänder sig istället till
sina egna sociala nätverk för stöd och använder åtgärder från informella
självhjälpsgrupper snarare än domstolarna i tvister om barnen.
- Undergrupp 4: En mamma som har en övergående, ogift relation med sitt
barns far ser ofta barnet som sin egendom, och hennes släkt stöder denna
tro. Många av kvinnorna i denna undergrupp antar att de har ensam vårdnad
om sina barn och är genuint förvånade när de får veta att fadern – enligt
lag i Kalifornien och de flesta andra stater (gäller USA)- har gemensamma
rättigheter till barnet. Vid ogift födsel i Sverige gäller ensam vårdnad
för modern till dess att andra papper upprättats, endast med moderns
medgivande.
- Undergrupp 5: Föräldrar som är offer för våld i hemmet löper risk att
kidnappa sina barn, särskilt när domstolarna och samhället har misslyckats
med att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda dem från missbruk eller
att hålla förövaren till svars. Gemensam vårdnad, förmedlade avtal och
order om visitation lämnar ofta offer utsatta för våld, trots separering
från förövaren. När sådana offer kidnappar sina barn kan den våldsamma
partnern gömma sitt missbruk och lyckas återta kontrollen över sina offer
(partnern) genom att använda lagen för att få tillbaka sitt barn.
