Medlemsstater i Europarådet, som undertecknat det här,
Erkänner att i de medlemsstater i Europarådet barnets är av grundläggande betydelse när det gäller beslut om hans vårdnad;
Med tanke på att göra arrangemang för att säkerställa att beslut som gäller vårdnaden om ett barn kan vara mer allmänt att erkännas och verkställas kommer att ge ökat skydd för barns välbefinnande;
Med tanke på det önskvärda i detta syfte, att betona att rätten till tillgång till föräldrarna är en normal följd att rätten till vårdnad;
Som noterar det ökande antalet fall där barn blivit felaktigt bort över en internationell gräns och svårigheter att säkra adekvata lösningar på de problem som orsakas av dessa fall;
ÖNSKAR göra lämplig bestämmelse för att möjliggöra vårdnaden om barn som har varit godtyckligt avbrytas skall återställas;
Övertygad om önskvärdheten av att göra arrangemang för detta ändamål att svara på olika behov och olika förhållanden;
Önskar införa rättsliga samarbetet mellan deras myndigheter,
Har enats om följande:
Artikel 1
I denna konvention:
barn: en person av vilken nationalitet som helst, så länge han är under 16 år och har inte rätt att besluta om sin egen bosättningsort enligt lagen i sin vanliga vistelseort, lagen av hans nationalitet eller den interna lagen i den Staten;
myndighet: en domstol eller myndighet;
beslut om vårdnad innebär att ett beslut av en myndighet i den mån det rör vården av den person för barnet, inklusive rätten att besluta om den plats där han bor, eller fri tillgång till honom;
olovligt bortförande: avlägsnande av ett barn över en internationell gräns i strid med ett beslut om hans vårdnaden som har meddelats i en stat och som är verkställbart i en sådan stat, olovligt bortförande ingår även:
underlåtenheten att återlämna ett barn över en internationell gräns vid slutet av en period av utövandet av rätten till tillgång till detta barn, eller vid slutet av varje annan tillfällig vistelse i ett annat territorium än där vårdnaden utövas;
ett borttagande som senare förklarats olagligt enligt artikel 12.
Del 1 – Centrala myndigheter
Artikel 2
Varje fördragsslutande stat skall utse en central myndighet för att utföra de uppgifter som föreskrivs i denna konvention.
Federala stater och stater med mer än en rättsordning skall ha rätt att utse mer än en central myndighet och skall fastställa omfattningen av deras behörighet.
Generalsekreteraren i Europarådet skall underrättas om varje utnämning i enlighet med denna artikel.
Artikel 3
De centrala myndigheterna i de fördragsslutande staterna skall samarbeta med varandra och främja samarbete mellan behöriga myndigheter i sina respektive länder. De skall agera med alla nödvändiga avsändandet.
I syfte att underlätta tillämpningen av denna konvention, de centrala myndigheterna i de fördragsslutande staterna:
skall säkra överföringen av begäran om information från behöriga myndigheter och som avser rättsliga eller faktiska frågor rörande pågående förfaranden;
skall förse varandra på begäran med information om deras lag som gäller vårdnad om barn och eventuella ändringar i den lagen;
skall hålla varandra underrättade om eventuella svårigheter som kan uppstå vid tillämpningen av konventionen och, så långt möjligt, undanröja hinder för dess tillämpning.
Artikel 4
Varje person som har framställts i en konventionsstat ett beslut som gäller vårdnad om ett barn och som önskar få beslutet erkänt eller verkställt i en annan konventionsstat får lämna in en ansökan för detta ändamål till den centrala myndigheten i någon fördragsslutande stat.
Ansökan skall åtföljas av de handlingar som nämns i artikel 13.
Den centrala myndigheten tar emot ansökan, om det inte är den centrala myndigheten i den staten, skall skicka dokument direkt och utan dröjsmål till den centrala myndigheten.
Den centrala myndigheten tar emot ansökan får vägra att ingripa där det är uppenbart tydligt att villkoren i denna konvention inte är uppfyllda.
Den centrala myndigheten tar emot ansökan skall den sökande utan dröjsmål informeras om utvecklingen av hans ansökan.
Artikel 5
Den centrala myndigheten i den staten skall vidta eller låta vidta utan dröjsmål alla åtgärder som den anser vara lämpligt, om nödvändigt genom att inleda rättsliga förfaranden vid behörig myndighet, så:
att upptäcka var barnet;
att undvika, i synnerhet genom alla nödvändiga tillfälliga åtgärder, att det påverkar barnets intresse eller till den sökande;
att säkra erkännande eller verkställighet av beslutet;
att säkra leveransen av barnet till den sökande när verkställighet beviljas;
att informera den begärande myndigheten om de åtgärder som vidtagits och deras resultat.
Om den centrala myndigheten i den stat där har anledning att tro att barnet är i en annan fördragsslutande stat skall sända handlingarna direkt och utan dröjsmål till den centrala myndigheten i denna stat.
Med undantag av kostnaden för hemsändning, varje fördragsslutande stat åtar sig att inte uppge någon utbetalning från en sökande med avseende på eventuella åtgärder som vidtagits enligt punkt 1 i denna artikel av den centrala myndigheten i den staten på sökandens vägnar, inklusive kostnaderna för tvisten och, i förekommande fall, kostnader för biträde av advokat.
Om erkännande eller verkställighet avslås, och om den centrala myndigheten i den staten anser att det bör följa en begäran från den sökande att sätta i den staten beträffande själva sakfrågan, att myndigheten skall göra allt för att säkra företräda den sökande i målet som inte är mindre gynnsamma än dem tillgängliga för en person som är bosatt i och är medborgare i den staten och för detta ändamål kan det, särskilt väcka sina behöriga myndigheter.
Artikel 6
Föremål för några särskilda avtal som träffats mellan de centrala myndigheter som berörs och av bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel:
meddelanden till den centrala myndigheten i den staten skall göras på det officiella språket eller något av de officiella språken i den staten eller åtföljas av en översättning till engelska;
den centrala myndigheten i den staten skall dock godta meddelanden som lämnas på engelska eller franska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk.
Kommunikation kommer från den centrala myndigheten i den staten, inklusive resultaten av undersökningar som genomförs, får göras på det officiella språket eller något av de officiella språken i det landet eller på engelska eller franska.
En fördragsslutande stat kan utesluta helt eller delvis av bestämmelserna i punkt 1b i denna artikel. När en fördragsslutande stat har gjort denna reservation någon annan konventionsstat får också tillämpa den reservation som avser denna stat.
Del II – Erkännande och verkställighet av domar samt återställande av vård av barn
Artikel 7 Ett beslut om vårdnad som meddelats i en fördragsslutande stat skall erkännas och, om det är verkställbart i ursprungsstaten, verkställas i varje annan fördragsslutande stat.
Artikel 8
I fråga om ett olovligt bortförande, den centrala myndigheten i den staten skall orsaka åtgärder som bör vidtas omedelbart för att återställa vårdnaden av barnet där:
vid institutionen för förfarandet i den stat där beslutet gavs eller vid tidpunkten för olovligt bortförande, om tidigare, barnet och hans föräldrar hade som enda nationalitet medborgarskap i den staten och barnet hade sin vanliga uppehållstillstånd i den statens territorium, och
en begäran om återställande har gjorts till en central myndighet inom sex månader från dagen för olovligt bortförande.
Om, i enlighet med lagen i den staten, om kraven i punkt 1 i denna artikel kan inte uppfyllas utan att använda sig av en rättslig myndighet, ingen av de grunder för vägran som anges i denna konvention skall tillämpas på domstolsförfaranden.
Om det finns en överenskommelse officiellt bekräftats av en behörig myndighet mellan den person som har vårdnaden om barnet och en annan person att låta den andra personen rätt till tillgång, och barnet har förts utomlands, inte har återställts i slutet av den överenskomna tiden till den person som har vårdnaden, vårdnaden om barnet skall återställas i enlighet med punkt 1.b och 2 i denna artikel. Detsamma skall gälla när det gäller ett beslut av den behöriga myndigheten bevilja en sådan rättighet till en person som inte har vårdnaden om barnet.
Artikel 9
I fall av olovligt bortförande, än de som behandlas i artikel 8, där en ansökan har gjorts till en central myndighet inom sex månader från dagen för avskaffandet, erkännande och verkställighet får vägras endast om:
När det gäller beslut i avsaknad av svaranden eller dennes juridiska ombud, svaranden inte vederbörligen delges som inrättats sansökan eller motsvarande handling i tillräckligt god tid för att kunna förbereda sitt försvar, men ett sådant fel att delge kan inte utgöra grund för att vägra erkännande eller verkställighet där service inte har verkställts på grund av att svaranden hade undanhållit hans vistelseort och den person som inrättats ett förfarande i ursprungsstaten;
När det gäller beslut i avsaknad av svaranden eller dennes juridiska ombud, kompetensen hos den myndighet som ger beslutet inte har grundats:
på hemvisten för de svarande, eller
om den senaste gemensamma hemvist för barnets föräldrar, minst en förälder har fortfarande bosatt där, eller
om barnets hemvist;
beslutet är oförenligt med ett beslut om vårdnad som blev verkställbart i den stat där före bortförandet av barnet, om inte barnet har haft sin vanliga vistelseort i den ansökande staten för ett år innan hans utvisning.
Om ingen ansökan har gjorts till en central myndighet, av bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel skall tillämpas lika, om erkännande och verkställighet begärs inom sex månader från dagen för olovligt bortförande.
Under inga förhållanden får det utländska beslutet skall omprövas i sak.
Artikel 10
I andra fall än de som omfattas av artiklarna 8 och 9 samt erkännande och verkställighet får vägras inte bara på de grunder som avses i artikel 9 men även om någon av följande skäl:
Om det konstateras att effekterna av beslutet är uppenbart oförenlig med de grundläggande principerna i lagen om familjen och barnen i staten;
Om det konstateras att på grund av en förändring i omständigheterna inklusive tiden, men inte bara en förändring i barnets vistelseort efter felaktig borttagning, effekterna av det ursprungliga beslutet är uppenbarligen inte längre i enlighet med välbefinnande om barnet;
om när ärendet väcktes i ursprungsstaten:
barnet var medborgare i den staten eller hade hemvist där och inget sådant samband fanns med i ursprungslandet;
barnet var medborgare både i ursprungsstaten och i staten och hade hemvist i den stat där;
om beslutet är oförenligt med ett beslut i den staten eller verkställbar i den staten efter att ha meddelats i en tredje stat, i enlighet med förfarandet påbörjats före begäran om erkännande eller verkställighet, och om avslaget är i enlighet med välbefinnande för barnet.
I samma fall, förfarandet för erkännande eller verkställighet kan bli avbruten om någon av följande skäl:
Om en vanlig form av översyn av det ursprungliga beslutet har påbörjats;
Om en rättegång om vårdnaden om barnet, som påbörjats före rättegången i ursprungsstaten har väckts, är under behandling i den anmodade staten;
om ett annat avgörande om vårdnaden om barnet är föremål för förfaranden för verkställighet eller något annat rörande erkännande av beslutet.
Artikel 11
Beslut om umgängesrätt och bestämmelser i beslut som rör vårdnad som behandlar rätten till tillgång skall erkännas och verkställas på samma villkor som andra beslut om vårdnad.
Men den behöriga myndigheten i den staten kan fastställa villkoren för genomförandet och utövande av rätten att få ta hänsyn till, i synnerhet åtaganden som parterna i denna fråga.
Om inget beslut om rätt till tillgång har vidtagits eller där erkännande och verkställighet av beslut om vårdnad nekas, den centrala myndigheten i den staten kan ansöka till sina behöriga myndigheter för beslut om rätt till tillgång, om personen yrkande om tillgång begär det.
Artikel 12
Om, vid tiden för borttagande av ett barn över en internationell gräns, det finns inget verkställbart avgörande har meddelats i en stat som rör hans vårdnad, bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas på alla senare beslut, som gäller vårdnad om att barnet och förklara att avlägsna sig vara olagligt, har meddelats i en stat på begäran av någon berörd person.
Del III – Förfarande
Artikel 13
1. En begäran om erkännande eller verkställighet i en annan fördragsslutande stat av ett beslut om vårdnad skall åtföljas av följande:
1. en handling som den centrala myndigheten i den staten att agera på den sökandes vägnar eller att utse en annan företrädare för detta ändamål;
2. en kopia av beslutet, vilken uppfyller de nödvändiga villkoren för autenticitet; 3. När det gäller beslut i avsaknad av svaranden eller dennes juridiska ombud, en handling som visar att svaranden var vederbörligen delges genom vilket de eller motsvarande handling;
4. fall, varje handling som visar att, i enlighet med lagen i ursprungsstaten, beslutet är verkställbart;
5. om möjligt, en uppgift om var eller sannolikt var barnet i den stat där;
6. förslag om hur vårdnaden av barnet bör återställas.
2. Ovan nämnda dokument skall vid behov åtföljas av en översättning enligt bestämmelserna i artikel 6.
Artikel 14
Varje fördragsslutande stat skall tillämpa ett enkelt och snabbt förfarande för erkännande och verkställighet av avgöranden om vårdnad om ett barn. För detta ändamål skall se till att en begäran om verkställighet kan lämnas in genom en enkel ansökan.
Artikel 15
1. Innan ett beslut enligt punkt 1.b av artikel 10, den berörda myndigheten i den stat där:
1. and skall klarlägga barnets åsikter om detta går att med särskild hänsyn till hans ålder och förståelse, och 2. kan begära att eventuella lämpliga undersökningar göras.
2. Kostnaden för ytterligare information i någon fördragsslutande stat skall betalas av myndigheterna i den stat där de utförs.
3. Begäran om ytterligare information och resultaten av undersökningar kan skickas till den berörda myndigheten via den centrala myndigheten.
Artikel 16
I denna konvention, ingen legalisering eller liknande formalitet som kan krävas.
Del IV – Bokningar
Artikel 17
1. En fördragsslutande stat får göra en reservation att i fall som avses i artiklarna 8 och 9 eller endera av dessa artiklar, erkännande och verkställighet av avgöranden om vårdnad får vägras på sådana av de grunder som ges enligt artikel 10 som kan anges i bokningen .
2. Erkännande och verkställighet av beslut som meddelats i en stat som har gjort en reservation enligt punkt 1 i denna artikel får vägras i en annan fördragsslutande stat på någon av de ytterligare skäl som anges i denna reservation.
Artikel 18
En fördragsslutande stat får göra en reservation att det skall inte vara bunden av bestämmelserna i artikel 12. Bestämmelserna i denna konvention skall inte tillämpas på beslut som avses i artikel 12 som har meddelats i en stat som gjort sådant förbehåll.
Del V – Andra instrument
Artikel 19
Denna konvention skall inte utesluta möjligheten att åberopa andra internationella instrument i kraft mellan staten ursprung och staten eller på något annat lag i den staten inte härrör från en internationell överenskommelse i syfte att erhålla erkännande eller verkställighet av en beslut.
Artikel 20
1. Denna konvention skall inte påverka de skyldigheter som en fördragsslutande stat kan ha mot en icke-fördragsslutande stat enligt ett internationellt instrument som behandlar frågor som regleras i denna konvention.
2. När två eller flera avtalsslutande stater har infört en enhetlig lagstiftning i förhållande till vårdnad av barn eller skapas ett särskilt system för erkännande eller verkställighet av beslut på detta område, eller om de bör göra det i framtiden skall de vara fria att tillämpa, sinsemellan Dessa lagar eller att systemet i stället för denna konvention eller någon del av den. För att utnyttja denna bestämmelse staten skall meddela sitt beslut till generalsekreteraren i Europarådet. Vid varje ändring eller upphävande av detta beslut skall också anmälas.
Del VI – Slutbestämmelser
Artikel 21
Denna konvention skall vara öppen för undertecknande av de medlemsstater i Europarådet. It is subject to ratification, acceptance or approval. Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande eller godkännande skall deponeras hos generalsekreteraren i Europarådet.
Artikel 22
1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av tre månader efter den dag då tre medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bunden av konventionen i enlighet med bestämmelserna av artikel 21.
2. För varje medlemsstat som därefter uttrycker sitt samtycke till att vara bundna av det, konventionen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av tre månader efter dagen för deponeringen av ratifikations , Godtagande eller godkännande.
Artikel 23
1. Efter ikraftträdandet av denna konvention, Europarådets ministerkommitté för Europarådet kan inbjuda en stat som inte är medlem av rådet att ansluta sig till konventionen, genom ett beslut med den majoritet som föreskrivs i artikel 20.d av Stadgan och med enhällighet av representanterna för de avtalsslutande stater som har rätt att sitta i kommittén.
2. För varje anslutande stat, konventionen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av tre månader efter dagen för depositionen av anslutningsinstrumentet hos generalsekreteraren i Europarådet.
Artikel 24
1. Varje stat kan vid undertecknandet eller när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande, godkännande eller anslutningsinstrument ange på vilket territorium eller vilka territorier denna konvention skall tillämpas.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom förklaring ställd till generalsekreteraren för Europarådet, utvidga tillämpningen av denna konvention till ett annat territorium som anges i förklaringen. I fråga om sådant territorium, konventionen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av tre månader efter mottagandet av generalsekreteraren i denna förklaring.
3. En förklaring enligt de två föregående punkterna kan, med avseende på ett territorium som anges i förklaringen, återtas genom anmälan till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av sex månader efter mottagandet av sådan anmälan av generalsekreteraren.
Artikel 25
1. En stat som har två eller fler territoriella enheter i vilka olika rättssystem tillämpas i frågor som gäller vårdnad om barn och om erkännande och verkställighet av avgöranden om vårdnad kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande, godkännande eller anslutningen förklara att konventionen skall gälla alla dess territoriella enheter eller till en eller flera av dem.
2. En sådan stat kan vid en senare tidpunkt, genom förklaring ställd till generalsekreteraren för Europarådet, utvidga tillämpningen av denna konvention till alla andra territoriella enhet som anges i förklaringen. I fråga om sådana territoriella enhet konventionen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av tre månader efter mottagandet av generalsekreteraren i denna förklaring.
3. En förklaring enligt de två föregående punkterna kan, beträffande varje territoriella enhet som anges i förklaringen, återtas genom underrättelse till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av sex månader efter mottagandet av sådan anmälan av generalsekreteraren.
Artikel 26
1. I förhållande till en stat som i frågor som gäller vårdnad två eller flera rättssystem för territoriellt ansökan:
1. hänvisning till lagen i en persons hemvist eller mot lagen i en persons medborgarskap skall anses hänvisa till den lagstiftning som bestäms av de regler som gäller i den staten eller, om det inte finns några sådana regler, att det rättssystem hos vilken personen har närmast anknytning;
2. hänvisning till det i ursprungslandet eller att staten riktar skall tolkas som en hänvisning, i förekommande fall, vara att den territoriella enhet där erkännande och verkställighet av beslutet eller återställande av vårdnaden begärs.
2. Punkt 1.a i denna artikel även gäller i tillämpliga delar för stater som har i frågor som gäller vårdnad två eller flera rättssystem av personlig ansökan.
Artikel 27
1. Varje stat kan vid undertecknandet eller när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande, godkännande eller anslutning förklara att den begagnar sig av ett eller flera av de reservationer som anges i punkt 3 i artikel 6, artikel 17 och artikel 18 i denna konvention. Ingen annan reservation får göras.
2. Varje fördragsslutande stat som har gjort en reservation enligt föregående punkt kan helt eller delvis återta denna genom en anmälan ställd till generalsekreteraren i Europarådet. Tillbakadragandet får verkan efter mottagandet av sådan anmälan av generalsekreteraren.
Artikel 28
I slutet av tredje året efter datumet för ikraftträdandet av denna konvention och, på eget initiativ, när som helst efter detta datum, generalsekreteraren för Europarådet skall bjuda in företrädare för de centrala myndigheter som utses av de fördragsslutande staterna att uppfylla för att studera och att underlätta tillämpningen av konventionen. Varje medlemsstat i Europarådet som inte är part till konventionen får företrädas av en observatör. En rapport skall utarbetas om arbetet i alla dessa möten och som överlämnats till ministerkommittén i Europarådet om information.
Artikel 29
1. Varje part kan när som helst säga upp denna konvention genom en underrättelse till generalsekreteraren i Europarådet.
2. Uppsägningen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av sex månader efter den dag då anmälan mottogs av generalsekreteraren.
Artikel 30
Generalsekreteraren i Europarådet skall underrätta medlemsstaterna i rådet och varje stat som har anslutit sig till konventionen, av:
1. undertecknande;
2. deponering av ratifikations-, godtagande, godkännande eller anslutning;
3. Varje datum för ikraftträdande av denna konvention i enlighet med artiklarna 22, 23, 24 och 25;
4. andra åtgärder, notifikationer eller meddelanden som rör konventionen.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvention.
Utfärdat i Luxemburg den 20 i maj 1980, på engelska och franska och båda texterna är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i arkiven hos Europarådet. Generalsekreteraren i Europarådet skall överlämna bestyrkta kopior till varje medlemsstat i Europarådet och till varje stat som inbjudits att ansluta sig till konventionen.