En EU-förordning om domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, umgänge samt återförande av barn gäller som svensk lag sedan den 1 maj 2005. Förordningen är direkt tillämplig för alla EU:s medlemsstater utom Danmark.
I varje anslutet land har ett myndighetsorgan givits ansvar för allt samordnande och allt ansvar för dessa frågor. Dessa kallas för centralmyndigheten(CM) i varje land. I Sverige är det Utrikesdepartementet som är CM, där den konsulära och civilrättsliga enheten(KC) bl.a. arbetar med Bryssel II-frågorna.
Listan här nedan visar förhållandet så som det såg ut i oktober 2008 mellan Sverige och de 25 stater med vilka Bryssel II-förordningen är tillämplig. Här följer de i bokstavsordning:
- Belgien
- Bulgarien
- Cypern
- Estland
- Finland
- Frankrike
- Grekland
- Irland
- Italien
- Lettland
- Litauen
- Luxemburg
- Malta
- Nederländerna (men ej Nederländska Antillerna eller Aruba)
- Polen
- Portugal
- Rumänien
- Slovakien
- Slovenien
- Spanien
- Storbritannien och Nordirland
- Tjeckien
- Tyskland
- Ungern
- Österrike
I alla länder ovan är också Haagkonventionen användbar.
I de fall där barn bortförs till ett av länderna som ej finns med i listan ovan så får man hitta andra vägar att försöka återföra barnet. Ibland kan UD/KC hjälpa till med åtgärder och kontakter. Kontakta också oss direkt så vi kan analysera er situation och komma med råd om en lösning!